Hem / Chefredaktörens blogg / Bomber uppifrån och nerifrån

Bomber uppifrån och nerifrån

Kollar en repris på ett kulturprogram där Åsa Linderborg intervjuas – hon får mig alldeles stum med en replik om hur arbetssamt hon tycker det är att kulturdebatten liksom förråats. Ja, folk kritiserar henne och hennes ståndpunkter. Jääääättejobbigt.
Då talar vi alltså om kvinnan som i ett antal artiklar pläderat för att muslimska fundamentalisters bilbomber mot helt oskyldiga människor i Irak ska betrakta som befrielsekamp jämförbar med de attentat som genomfördes av motståndsrörelserna i Europa under andra världskriget.
Men en sådan ståndpunkt är inte bara ett uttryck för ett förråande av debatten.
Det är ett uttryck för ren och skär dumhet.
Om någon av Titos partisaner fått för sig att köra in en bil med sprängmedel på ett torg fullt med männsikor bara för att det stod fyra tyskar i utkanten av torget hade den partisanen gripits och arkebuserats av Titos partisaner.
Men det är så typiskt dagens kvasiradikaler på kultursidorna – blir de angripna för sin egen okunnighet och brist på logik tjoar de om att debatten har förråats.
Men det de angrips för är ju sina försvarstal för att spillandet av barnablod är en antiimperialistisk handling.
Just nu läser jag märkligt nog parallellt Sven Lindqvists samling: “Avsikt att förinta” och Mike Davis “Budas wagon”. Två böcker – en om överhetens och en om undersåtarnas bomber.
Lidnqvist skriver åter om bombandet som de mäktiga genomför för att få sin vilja igenom – det är en samling av tidigare publicerade artiklar – men jag föredrar dem faktiskt framför hans senaste större verk. De här essäerna är skrivna i polemik mot alla apologeter för massiv bombning – och här är det en mycket effektiv polemiker vi möter (han har dock fel i sin beskrivning av bomkriget i Vietnam; USA undvek faktiskt bombning av de stora städerna i norr, men Lindqvist glider på formuleringarna här och ger ett intryck av att bombmattorna lades över städer).
I sina tidigare verk så försöker han bygga en bild av varför makten utövar sin makt på ett specifikt sätt – och då blir det inte så bra. Jag är full nöjd med att Lindqvist punkterar överhetens försök att försvara sina handlingar.
Mike Davis korta historia om bilbomben gör mig faktiskt ganska lycklig. Davis är för mig en gammal favorithistoriker av marxistiskt snitt, och litet mer hardcore och tuff än sina kollegor (men så är ju Davis före detta lastbilschaufför också som genom kvällstudier inlett en akademisk karriär som slutade med en professur).
Men Davis har länge rört sig i en apolegetisk riktning för allsköns idiotier på vänsterkanten som på något sätt i hans ögn ursäktas av att Bush, Cheney och Rumsfeld är sådana reptiler.
Men när Davis nu väl satt sig och studerat bilbombens historia så kommer han till sans – han skriver lika spänstigt och kunnigt som vanligt – men numera åter med insikten att vissa handingar aldrig kan ursäktas – hur ond motståndaren än är.

den 6 februari 2008

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Bomber uppifrån och nerifrån