Visst betraktar jag mig som en människa som tror att världen blir bättre om människor får vara i fred och själva bestämma det mesta som rör dem.

Men litet svensk har jag nog hunnit bli, för trafikregler måste man väl ändå ha – efter två dygn i Saigon önskade jag att jag hade ett tjänstevapen jag kunde dra och skjuta en motorcyklist eller bilförare – som en varning bara.

För här finns inga trafikregler, folk åker hur som helst – höger- eller vänster trafik existerar inte ens som filosofiska eller rättsliga begrepp. Du kan plötsligt möta någon som åker mot dig i vad du definitivt uppfattar som fel körriktning.

Men på den tredje dagen inser jag att systemet fungerar, folk kör som dårar men det finns en följsamhet och uppmärksamhet och smidighet som du inte möter i Stockholm, Paris eller Rom.

Enda trafikregeln är: bromsa aldrig, sväng.

Det fungerar.

Antagligen finns det en stor politisk lärdom att dra av detta och det ska jag göra medan följer primärvalet i Iowa på CNN och smuttar på den inhemska Hanoi-vodkan som är fullt drickbar.