Hem / Chefredaktörens blogg / Rowlings romantiska reaktion

Rowlings romantiska reaktion

I söndags gick hela familjen och såg filmatiseringen av Philip Pullmans Guldkompassen – jag har länge försökt få barnen att läsa Pullman istället för Harry Potter-böckerna.
Inte så mycket för att Pullman skriver så oändligt mycket bättre än Rowling – utan mer beroende på att Harry Potter–böckerna är fördummande i sin världsbild. Jo, jag vet – man får ju inte säga så – Potter får barnen att läsa. Men Pullman är lika lättläst, mer spännande och har ett bättre språk – så om man "sålde" in honom så skulle fler läsa hans böcker. Barn är begävade.
I Potterböckerna är det trollramsor och hokus-pokus som gör att det onda här i världen kan betvingas – det finns dolda övernaturliga makter som kan åberopas – antingen mörka krafter eller ljusa.
Och allt det där är ju infantiliserande.
I Pullmans stora trilogi om Lyra finns det förvisso märkliga ting: daimoner och talande pansarbjörnar. Men allt är ändå tillhörigt den materiella världen – även lufthäxorna.
Och den stora motsättningen i Guldkompassen handlar om rätten att söka sanningen, om människans oförytterliga rätt att väga, mäta och undersöka världen och utnyttja sin frihet – mot det står de krafter som någonstans däruppe vid Nordpolen i väl bevakade laboratorier experimenterar på barn för att beröva människorna deras fria vilja.
Och vad gäller motsättningen i Harry Potter-böckerna? Vem som ska få fatt på rätt trollformel i rätt tid.
Ganska fattigt.
Pullmans upplysningtro mot Rowlings romantiska reaktion.
Efter filmen var ungarna helst sålda och nu är det läsning av Pullman som gäller.
Guldkompassen finns också som ljudbok med Lena Nyman som helt underbar uppläsare.

den 11 december 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Rowlings romantiska reaktion