För mågra år sedan så skulle alla viktiga frågor betraktas ur ett genusperspektiv. Byggandet av bron mellan Sverige och Danmark skulle analyseras med utgångspunkt från strukturerna i det patriarkala samhället.
Några år därefter så var det multikulturalismen som gällde – allt – från skattelagstiftning till arkitektur och uttagningar till fotbollslandslaget skulle granskas och godkännas av multikulturalismens ombudsmän.
I dag är det miljöfrågan som bidrar med de glasögon med vilka allting ska synas. Det mest absurda exemplet hittills är diskussionen kring byggandet av det närmare 100 mil långa gränsstängslet mellan USA och Mexiko.
De som är mot stänglset anför nu miljöskäl: byggandet kommer att förstöra visten för jaguarer, dvärgugglor och känsliga växter – och kommer dessutom att tvinga mexikaner som vill ta sig in i USA att använda ännu mer ekologiskt känslig terräng.
De som är för stänglset anför också miljöargument: de säger att de som illegalt tar sig in i USA skräpar ner så mycket under sina vandringar och den nedskräpningen kommer att minska när de inte kan ta sig in.
Kretinismen är alltså total numera.
Alla politiska frågor kan enbart avgöras med utgångspunkt från redan givna grundläggande frågor; alltså individens fri- och rättigheter. Skyddandet och säkrandet av dessa är den avgörande utgångspunkten för varje rationellt ställningstagande. Sedan kan olika politiska ideologier välja olika sätt att säkra dessa. 
Eller...så kan nya överideologier säga att vissa intressen är överordnade: könskamp, multikulturalism eller miljö.
Men jag är ganska lugn ändå. Det här kommer antagligen bara att leda till att anhängarna av dessa tre överideologier nedkämpar varandra i en strid om vems perspektiv som är viktigast och sedan kan vi andra fortsätta en förnuftig debatt.