Min kolumn i dagens Metro handlar om hur usel maten är på många lunchrestauranger. Men det märkliga är at så många tar den dåliga standarden i försvar med tankegångar om att man ska vänta sig bra mat för 80 kronor. Varför inte. Råvarorna har ju ändå köpts in, de har förberetts och sedan tillagats. Är det dyrare att göra något bra än att göra något dåligt? Givetvis inte.

Utan det här är ett uttryck för en alltmer utbredd ovilja att arbeta, allt fler ser arbetet som något nödvändigt ont – vare sig de är kockar eller svarvare – och eftersom de på något sätt verkar skämmas för att de arbetar så saknar de yrkesstolthet. Alltför många kockar verkar dessutom helt sakna grundläggand ekunskaper om matlagning – när det är fläskrätter så räkna med att det är kotlett och filé – de tråkigaste delarna – när karré, mage och lägg är smakrikare – och billigare. Men ska du få äta dessa delar i långkokad form då får du gå på de finare krogarna. De billigare lunchsyltorna servererar dyrare käött som fått en hastig uppstekning.

Så den usla standarden på våra restauranger beror på slöhet och inkompetens – och dumhet – för man måste väl ändå vara dum om man som restaurangägare aldrig kommer på något mer att ställa fram på salladsbuffén än majs, vitkålssallad och kidneybönor. Och Rhode Islandsås som dressing därtill.