Hem / Chefredaktörens blogg / Anti-Klein II: Theodore Roosevelt

Anti-Klein II: Theodore Roosevelt

I fyrtio timmar håller han sig vaken och bevakar de tre tjuvarna han fångat. Egentligen borde han och hans medhjälpare enligt vad seden gav dem rätt till hängt tjuvarna – men han beslutar sig ändå för att ensam föra dem över territioriet till Dickinson för att de ska få en riktig rättegång. Det är en resa genom hård terräng och han törs inte somna, så han håller sig vaken på nätterna genom att läsa Tolstoj.
Den envise sheriffen är Theodore Roosevelt som året innan lämnat en rik mans liv i New York efter det att hans fru dött två dagar efter att deras barn fötts. Samma dag och i samma hus dör också Roosevelts mor.
Han vänder stadslivet ryggen och bygger upp en ranch i Medora i North Carolina, och arbetar periodvis som sheriff – och det är under en jakt på hästtjuvar som han möter Seth Bullock, sheriffen i Deadwood – de kommer att förbli vänner för livet och Roosevelt kommer alltid att tala om honom som ett exempel på den nya sorts människa som växte fram i den fria och laglösa västern.
Bullock hör till de styrande i Deadwood som gör allt för att se till att staden ska kunna fortsätta vara ett tillhåll för fria själar och entreprenörer – så litet makt som möjligt för delstatens politker, Washington och rövarbaronerna. Han är för marknaden – och mot dem som mördar och mutar för att skaffa sig större marknadsandelar.
Det är ett ganska rimligt antagande att livet i Colorado och Bullocks hållning påverkar Roosevelt när han väl tillräder som USA:s 26:e president (han blir det efter att president McKinley mördats) – när Roosevelt svärs in så muttrar Mark Hanna, kungamakare i det republikanska partiet att: “nu har den förbannade cowboyen blivit president".
1904 vinner han presidentskapet av egen kraft och förflyttar sig i mer radikal riktning – det är nu han börjar knäcka trusterna – 44 större stämningar genomdrivs mot trusterna – inte därför att Roosevelt är mot att stora företag skaffar sig en stark ställning på marknaden – det är deras ruffel och båg han är mot – deras kartellbildningar och brutala övergrepp på dem som protesterar. Det är också därför han genomdriver starkare lagligt skydd för fackföreningar – en fungerande marknad kräver frihet för alla aktörer på marknaden.
Så visst har Naomi Klein rätt i att monopolkapitalet ibland använder en chocktaktik för att skaffa sig grepp om marknaden – men det är ingen storslagen upptäckt – det såg Roosevelt redan i slutet på 1880-talet. Och han visade att man kunde försvara marknaden mot sådana angrepp och att man kunde få medborgarna med sig – för det var i deras intresse.
Motståndet mot chock-doktrinen har alltså historiskt sett även funnits bland marknadens anhängare, både till vänster och höger, och de har agerat framgångsrikt.
Men problemet med Klein är inte att många av hennes påståenden är gamla och kända – det är hon aldrig förklarar vad som är lösningen. Att låta Saddam Hussein sitta kvar?
I morgon ska vi diskutera Roosevelt vidare och grubbla på om det finns en imperialism som tjänar frihetens och det arbetande folkets syften.

den 6 november 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Anti-Klein II: Theodore Roosevelt