Hem / Chefredaktörens blogg / Ett bastubad för själen

Ett bastubad för själen

Hemma från bokmässan i Frankfurt. Man ska åka dit – inte för att uppleva multikulturalism och kulturell crossover när förlag samlas här från hela världen – utan för att uppleva det genuint nationella, som till exempel: • det tyska köket; på fredagen äter jag en gigantisk middag bestående av sex sorters korv, surkål, knödel – det går ner lätt med hjälp av öl och några obstler. • rysk fest; senare på kvällen – de ryska förlagen har stort party på Frankfurter Hof. På scenen en rysk orkester som kör Boney M-låtar. Massor av vodka, pilfinksnabba kypare fyller hela tiden på glasen. Framåt klockan ett på natten så står de seriösa vodkadrinkarna i en liten klunga i mitten på det stora golvet. Det är ett tiotal ryssar, en irländare, två norrmän, en serb och så jag. Alltså representanter för de länder som har en riktig och manlig dryckestradition. Och mina förutsägelser om hur det hela kommer att utvecklas står sig. Framåt klockan tre är ryssarna borta (deras rykte som vodkadrickare är överdrivet, irländaren har försvunnit och kvar är norrmännen, jag och serben. När vi lämnar salen står hovmästaren och slår ihop klackarna och bugar och ger oss varsin vodkabutelj. Kulturkoftorna tittar förskräckt. Jo, jag vet att det här är en balkanmacholovsång till alkohol. Och? Få saker kan rensa ditt system som att umgås med andra män som också arbetat hårt och dricka sprit. Några av mitt livs lyckligaste stunder har jag upplevt vid sådana tillfällen. Det hårda drickandet och samtalet som en belöning och ett uppgående i en större gemenskap. Jag har mycket liten förståelse för det där vanliga svenska supandet – hälla i sig sprit för att våga ragga, för att uppleva både sig själv och den man raggar på som snyggare och mer attraktiv. Jag har heller ingen förståelse för tanken på att sprit och droger skulle befrämja kreativitet. I senaste numret av Glänta är Carl Michael Edenborg gästredaktör för en temadel där svenska författare berättar om sitt drogbruk; svampar, heroin och sprit, och så gräs i sanslösa mängder. Märkligt att ingen försöker skaffa sig proletärcred genom att säga att de boffat krom eller sniffat thinner för att få inspiration. Väldigt kul läsning men man saknar litet problematisering av frågan – å andra sidan – äntligen en kulturtidskrift med bra skvaller. För mig är stunder som den ryska festen en rening. Jag blir inte klokare, smartare eller snyggare av sådana tillfällen. Drickandet då är bara ett bastubad för själen. Man kan ju fråga sig varför så många letar efter en alkoholpolitik – vi är ju alla olika till kropp och själ och därför kommer vi att reagera olika på alkohol och droger. Och där har vi också ett argument mot regleringar och förbud. Det finns ingen politik som passar alla och därför måste vi utgå från att individen slutligen kommer att kunna hantera sin relation till droger. Den misär som följer i drogernas och alkoholens fotspår måste bekämpas genom insikt och solidaritet. En gång slutade den svenska arbetarklassen att råsupa därför att det fanns en arbetarrörelse som kunde disciplinera dem – ge dem mål och mening i livet. Det är till den punkten vi måste leta oss tillbaka.

den 15 oktober 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Ett bastubad för själen