SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Bokmässan – döda hökars sällskap

Bokmässan – döda hökars sällskap

Hemma efter fem dagar på bokmässan. Har helt enkelt inte orkat blogga eftersom det varit så intensivt och hårt arbete.
Som vanligt hade vi den fräckaste montern – inspirerade av vårt senaste nummer av Voltaire som bland annat behandlar vad som kan anses som dekadent och varför – så byggde vi väl vad som närmast kan betecknas som en tysk bordellbar från 1920-talet. Järnnsäng bakom skärmar, hela golvet täckt av orientaliska mattor, divaner, skänkar med våra böcker och magasin – och så servererade vi ibland absint och gruppen Maris Bon framträdde två gånger om dagen.
Vi verkade höra till de få utställare som hade roligt själva. Alltför många som står där med sina alster gör ett lika piggt intryck som döda hökar som man faktiskt ödslat krut på och skjutit en gång till. Stanna hemma om det är så jobbigt att möta kunder och sälja!
På fredagen hade vi en stor fest tillsammans med Södra Teaterns Hootchy Kootchy Club där vi återskapade stämninge på en tysk kabaré från mellankrigstiden – fantastiska upprädanden med allt från sånger av Brecht och Weill till påldanserskor från St Louis. 500 besökare hade väldigt roligt medan de flesta kulturkoftor spillde öl på varandra i baren på Park.
Annars var väl den största behållningen att jag under en hissfärd med Leif Pagrotsky fick ett löfte att få köpa kulturdepartementet om han åter blir kulturminister. Nu snackar vi privatisering.
Mycket läst blev det inte under mässan, somnade in på kvällarna med Andrew Vachss senaste ”Terminal”. Jag har fortfarande en viss svaghet för hans hjälte Burke och hans vänner – och den här gången lyckas Vachss ge Burkes skoningslösa jakt på pedofiler en mer samhällsfilosofisk grundval; världen är fylld med så mycket elände och så starka diktaturer så det enda man kan göra är att utrota den absoluta ondska man finner närmast sig – till exempel skjuta dem som begår övergrepp på barn. Det är litet som om Mickey Spillande blivit ombudsman på Bris.

den 1 oktober 2007