Hem / Chefredaktörens blogg / Buddhistiska blodbad och hinduiska hemskheter

Buddhistiska blodbad och hinduiska hemskheter

Vissa religioner klarar sig lindrigare undan religionskritik än andra – de omges av ett gyllene skimmer och anses befrämja outgrundlig godhet hos sina utövare, framförallt buddismen och hinduismen.
Den stora fördelen med Christopher Hitchens bok ”God is not great” – en ilsken attack på alla formera av gudadyrkan är att han påtalar hur just dessa religioner frambringat några av de mest reaktionära strömningarna i världshistorien.
Den japanska generalstaben under 1930-talet och andra världskriget var praktisernade buddister – och det var just deras tolkning av buddismen som gjorde att de ansåg att det inte bara var nödvändigt att försöka ockupera Kina – det var också en nädvändig gärning att försöka döda så många kineser som möjligt. Det var buddistiska munkar som hjärntvättade unga män tills de villigt blev kamikazepiloter i krigets slutskede.
Den som tror hinduismen är en gullegullreligion bara för att Gandhi predikade ickevåld bör besöka Bombay (nej, det heter inte Mumbai!) och studera de påkviftande hindunationalistiska ligorna som marscherar på gatorna – och Gandhi själv var en ganska tveksam figur – hade hans program för hur samhället skulle utvecklas genomförts så vore Indien i dag ett land där bronsåldern skulle te sig som en vackert hägrande bild av framtiden.
Hitchens vinner också poänger när han påpekar att den katolska kyrkan i stort sett bett alla raser och religioner om ursäkt för de övergrepp som i kyrkans namn utförts genom historien.
Men inte ett ord av ursäkt till offren för folkmordet i Rwanda – trots att så många katolska präster och biskopar var pådrivande. En del av dem har till och med fått fortsätta att verka som präster i andra länder.
Bokens svaghet är när Hitchens ska angripa kristendomen för självmotsägelser och uppenbara omöjligheter i Bibeln – han kan helt enkelt för litet på området och kritiken här är inte speciellt skarpsinnig; och han väljer att blunda för allt gott kristna människor gjort – och att det är tron som gett dem kraft.
Märkligt nog är kritiken av islam lika klen – en av Hitchens stora förtjänster är ju att han är en av de offentliga debattörer som vågat angripa fundamentalismen utan pardon och utan att vissa minsta tillstymmelse till förståelse för dess anspråk på att vilja kontroll av männiksors liv och tankar på alla områden. Det hade varit intressant med en diskussion om det är så att vissa element gör att islam är svårt att förena med demokrati och mänskliga rättigheter.
En annan svaghet är när Hitchens ska göra en exorcism och driva tanken på ”intelligent design” ur samhällsdebatten – hans grepp om utvecklingsläran och modern darwinism ärlitet för svagt helt enkelt.
Men som vanligt är Hitchens en njutning att läsa – en vass penna doppad i dödligt gift.

den 18 september 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Buddhistiska blodbad och hinduiska hemskheter