Hem / Chefredaktörens blogg / Kalifornien VII: Naturen är en omöjlig fru

Kalifornien VII: Naturen är en omöjlig fru

Vi rullar genom nationalparken Yosemite under en hel dag – jag trodde ständiga besök här var som en naturreligiös rit för vita amerikaner, men förutom mig – en balkanblatte i sällskap med sju svenskar så utgörs besökarna av latinos, ryssar och tyskar.
Redwoodträden är inte så stora som på bilderna i guideböckerna, vattendragen inte lika vilt forsande och vattenfallen stillsamma rännilar som påminner om en trasig dusch på en östtysk campingplats år 1982.
Men visst är det imponerande även för mig som anser att natur är något som ska tuktas och kontrolleras. Jag litar inte på naturen och det bör ingen göra. Den kommer alltid att vara ute efter dig.
Men även dina fiender kan vara vackra och Yosemite är vackert, men inte lika vackert som Big Surs klippor och slätter där dimmorna ständigt rullar in från havet som en invaderande armé av skuggor och spöken.
Jag har nog ungefär samma inställning som Ralph Waldo Emerson som bjöds in av John Muir att tillsammans med honom ”dyrka” naturen och sova under bar himmel i Yosemite.
Emerson valde dock att sova på hotell med förklaringen att ”vildmarken är en fantastisk älskarinna, men en outhärdlig fru”.
Muir var den stora propagandisten för att skapa nationalparker som skyddade träd, växter och djur – men att han lyckades berodde på att han fick stöd av de stora tågbolagen som insåg att om de kunde försätta amerikanerna i naturromantisk trance så skulle de äntra tågen och tuffa mot Yosemite och andra parker. Fler nationalparker innebar fler tågpassagerare.
Så den förste store amerikanske naturkämpen var egentligen en lobbyist för tågbolagen.

den 29 juli 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Kalifornien VII: Naturen är en omöjlig fru