Hem / Chefredaktörens blogg / Bröderna Blair

Bröderna Blair

Eric Blairs samling texter från åren som kolumnist på Tribune är helt enkelt nödvändig läsning. Eric Blair, eller om ni så vill George Orwell, är dessutom alltid nödvändig läsning. Andra författare eller tänkare passar ibland, men jag vet för egen del ingen som jag med sådan tillfredställelse alltid återvänder till. Om du är uppe eller nere, ute eller inne – Orwell ger dig alltid styrka och klarsyn.
Den här ganska färska samlingen läser jag klart i dag, samma dag som Tony Blair lämnar in sin avskedsansökan som premiärminister.
Eric Blair skulle gillat Tony Blair.
Jag är rätt säker på det, för de båda förenas av sin brittiska decency – och ”decency” är förvisso ett ord som kan översättas med det svenska ”anständighet” – men inte någon sipp, småborgerlig variant av anständighet – utan jag tror det gamla svenska ordet ”hygglighet” passar bättre.
Läs den här artikelsamlingen (Orwell in Tribune. ”As I please” and other writings 1943–47.)så förstår du vad jag menar. Ena veckan hyllar Orwell Henry Millers brott med alla konventioner, och veckan efter skriver han en av sina stora kärleksförklaringar till England och dessa ungmör som cyklar till söndagsmässan i motvind. Decency!
Ska ni förstå sammanhanget ska ni tänka på bybögen i komediserien ”Little Britain”. Han försöker ständigt provocera alla i sin lilla by; men ingen bryr sig riktigt: jaha, lille vän, vill du gå klädd i bara lädertanga och pierca dig på onämnbara ställen så gör det. Bara du trivs med dig själv!
Och bybögen drivs mot galenskap just därför att han vill vara avvikande.
Men Orwells brittiska ”decency” betyder just att folk får vara precis som de är – bara de inte skadar någon annan.
Det är därför Orwell kämpar med POUM mot Franco, det är därför han med självklarhet ställer sig på Churchills sida mot pacifister och Münchenöverenskommelser och det är därför han vågar bli utfryst av brittisk vänster genom att angripa Stalin.
Och en annan sak som förenar Eric Blair och Tony Blair är att de aldrig tvekade att gripa till våld när människors medfödda rättigheter hotades.
Jag är säker på att det var samma övertygelse som drev Eric Blair att ta till vapen i Spanien som fick Tony Blair att sända trupp till Irak.
Just i dag känns det som om det bara är jag och Arnold Schwartzenegger som gillar Tony Blair.
Men man kan nog vara rätt säker på att om tjugo år kommer de flesta att se och förstå Tony Blairs storhet.
Betänk att Eric Blair hade ett helvete med att få Djurfarmen och 1984 publicerade. I dag är de självklara och nödvändiga klassiker för alla fritänkande socialister och människor.

den 27 juni 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Bröderna Blair