Hem / Chefredaktörens blogg / Smuts skapar sannare story

Smuts skapar sannare story

Barnen har slutligen lyckats tjata sig till att vi ska gå och se ”Pirates of the Caribbean III”.
Inledningsscenerna är faktiskt sanslöst bra. Led efter led av män, kvinnor och barn förs fram för att hängas. För kort barn ställs på en tunna så även de kan få snaran lagd om sin späda hals. Här finns en obarmhärtighet och råhet. Ingen sista-minuten-befrielse och scenografin visar klart och tydligt vad det rör sig om: klasskrig.
Och just det här slaget har sjörövarna förlorat och nu avrättas de av kungens blårockar.
Som Marcus Rediker visar i sin utmärkta bok ”Pirater” så är det inte så mycket det ekonomiska avbräck som piraterna förorsakar handelskompanierna som gör att överheten gör allt för att krossa dem – det skrämmande är piraterna vågar utmana den rådande ordningen och mot de senfeodala hierarkierna ställa sin egen anarkistiska sammanhållning där alla invanda roller och mönster kunde ifrågasättas och där kaptenen när som helst; utom under strid kunde avsättas.
Men efter de första tio minuterna så är resten av filmen så totalt debil och poänglös att jag inte riktigt kan förstå de relativt positiva recensioner den fick vid premiären för några veckor sedan.
Men de där första minuterna visar ändå att regissören har rätt stor känsla för ämnet och miljön. De inledande sekvenserna har också en allmän skitighet som gör dem trovärdiga.
Är det inte just frånvaron av skit och smuts som ibland betyder skillnaden mellan bra och dålig film.
Se på serien ”Rome” – vi vet att imperiets huvudstad var en stad där rännstenarna var fyllda av piss, skit, fiskrens och varje sopa du kan tänka dig. Men i den här serien går folk omkring som om de var på Selma Lagerlöf-spa, och de är så trimmade och rena att du förleds att tro att de varit på detta spa i flera månader.
Intriger, mord och incest – men inget verkar riktigt troligt; miljön är för putsad.
Jämför med en annan HBO-serie – Deadwood – antagligen den bästa som det bolaget hitills presterat – spyor, öppna syffesår, levrat blod, pottor som töms från balkonger, underkläder stela av intorkad svett, än mer levrat blod, och till frukost äter alla bacon från grisar som varje natt kalasar på de människolik som slängs in i stian. Allt ungefär som det var i en laglös guldgrävarstad, och den helt fantastiska dialogen verkar rimlig och realistisk trots att bordellägare och lönnmördare ibland talar som om de var med i en Shakespearepjäs; ett mycket elegant grepp av manusförfattarna.

den 15 juni 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Smuts skapar sannare story