Hem / Chefredaktörens blogg / Många ord, ingen förståelse

Många ord, ingen förståelse

Timothy Gahrton Ash gör skäl för sitt namn, han språk är rester av något som brunnit. Vad som brunnit är dock oklart, och varför det brunnit.
Men kvar finns ett grafitgrått stoft som Timothy Gahrton Ash försöker forma ord av.
Han hade förvisso förstånd nog att förflytta sig över till andra sidan av järnridån de där avgörande åren då dissidenter från Gdynia till Bratislava vågade göra det motstånd som alltför många i västra Europa inte ville att de skulle göra.
Han rapporter kom att bli lästa därför att han var på rätt plats vid rätt tid och talade med rätt personer – men satan så tråkig han var. Så många ord. Denna detaljrikedom, som om ett monomant uppräknande till slut skulle leda till insikt.
Allt detta umgänge med östeuropas fritänkare hjälpte honom inte att tänka fritt och självständigt – Ash är helt enkelt intellektuellt förstoppad; han stoppar uppenbarligen i sig tankar, böcker, idéer men förmår aldrig riktigt smälta dem. Det kommer inte ut något.
Det blir inte bättre när han försöker skriva om film – i New York Review of Books senaste nummer filosoferar han över Florian Henckel von Donnersmarcks ”De andras liv”.
Kritiken är ibland småttig, av typen: men sådär såg ju inte senapsförpackningarna ut i DDR 1983 (och då övergår den alltid till ett; jaja – det är en dramaturgisk eftergift).
Och ibland är kritiken monumentalkorkad som när Ash säger att den övervakande STASI-agentens omvändelse är obegriplig – ändå tycker Ash att det är en fantastisk film. Den här motsägelsen delar dock Ash med de flesta filmkritiker som sagt samma sak: fantastisk film – men huvudpersonens utveckling går inte att förstå.
Men Ash borde ändå förstå bättre för han beskriver ju hela filmen på sitt ordentliga, långsamma, tråkiga sätt så han borde se vad som är Donnersmarcks poäng: Wiesler tror på den officiella DDR-ideologin och har inga problem med att avlyssna, övervaka och fängsla sådana som är motståndare till den för enligt den officiella ideologin är motståndaren amoralisk, sniken och ond. Wiesler vakar över det goda.
Och alla han hittills övervakat har varit amoraliska, snikna och onda.
Men så får han i uppdrag att övervaka en man som får Wieslers överordnade att framstå som Satans hantlangare.
Wiesler är sin ideologi trogen och väljer att skydda den han ska övervaka.
Så enkelt är det, så enkelt var det: den som trodde på det Marx skrev blev dissident i Östeuopa.
Det är det de ”De andras liv” handlar om.
Att Ash inte förstår det beror på att han aldrig riktigt förstått Östeuropa.
Eller för den delen så värst mycket annat.

den 11 juni 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Många ord, ingen förståelse