SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Greider och gråterskorna

Greider och gråterskorna

Har nyss kommit hem efter arbete i Finland – en serie möten för att undersöka möjligheten att etablera Kraft&Kultur i Finland – och jag är helt knockad. 
Möten där man går till beslut efter en halvtimmes diskussioner, företagsledare och marknadschefer som är doers – en sådan befrielse jämfört med klimatet i så många andra länder. Där ska man grubbla, grubbla, grubbla. Undersöka. Tveka. Säga att vi får se, Uppföljningmöten bokas fem månader senare. 
Finländare vill göra saker. Röra sig framåt. 
Och så maten – restauranger som serverar aborre, gös och annan insjöfisk! Finsk sill! Finsk strömming! 
Och så Akademibokhandeln. Kommer ut med tjugo volymer (20!) – allt från en bok om fattigdomens historia till en tio år gammal Don Winslow-thriller. 
Och trots att jag läser Göran Greiders artikel på kultursidorna i måndagens Aftonblad sittande i sol med kall öl på uteserveringen vid Marski så räcker inte omgivningen för att jag inte ska reta upp mig över texten. 
Jo, jag förstår att Greider är trött på allt språkexperimenterande – för de experimenten utförs av människor som inte har något att säga, inget att berätta och som därför vänder ut och in på orden och våldtar grammatiken – ungefär som en liten unge som slår en klocka i golvet när den stannat. De vet inte riktigt vad de ska göra. 
Men mot detta ställer Greider Alakooski, Linderborg, Kauppi, Doris Dahlin och Birro. 
Gråterskelitteratur! 
Tyck-synd-om-arbetarklassen-litteratur som är till för att vi ska tycka författaren är så bra därför att han eller hon inte gått ner sig i det påstådda träsk av sprit, droger och allmän förnedring och självömkan som arbetarklassen vältrar sig i. 
Här står vi bara inför två olika strategier för att få uppmärksamhet för den egna personen. 
Ingen av riktningarna har så där väldigt mycket att göra med verkligheten, både experiment och gråterskelitteratur handlar om den skrivande individens förvirring och försök att ta plats i världen. 
Vi behöver litteratur om världen, inte om dem som inte riktigt känner sig hemma i den och det språk vi som finns där använder.

den 5 juni 2007