Hem / Chefredaktörens blogg / Varför pratar svenskar så mycket?

Varför pratar svenskar så mycket?

Sitter på tåget från Småland där jag genomfört en intervju i Jönköping inför nästa nummer av Voltaire. Jag har av en obegriplig anledning hamnat i en vagn där det råder mobilförbud vilket innebär att varje gång jag får ett viktigt samtal så måste jag gå ut ur vagnen.
Kan jag väl leva med – men problemet är att några säten längre bort sitter en man som högt och ljudligt föreläser för sitt ressällskap om allt, verkligen allt: Andy Warhol, pensionspolitik, fastighetsaffärer samt vilket land som har bäst tågförbindelser. Allt framfört med samma självklarhet och höga stämma.
Till slut kan jag inte tänka längre, mina tankar kletar ihop i den svamlets sockvadd som tar över kubikmillimeter efter kubikmillimeter av vagnen – som om vi var inlåsta tillsammans med an sockervaddsmaskins som löper amok.
Borde inte de här så kallade tysta vagnarna vara i verklig mening tysta – varför ska jag inte få prata bara därför att jag håller i en mobil medan andra tvingar oss att lyssna på långa utläggningar som låter som högläsningar av någon monoman monolog som någon av figurerna i Josef Hellers ”God som guld” framför.
Svenskarna är inte längre att ett tyst folk – andelen pladdrare är i stadigt stigande – de som talar, talar, talar och som är monomant övertygade att de har rätt – eller så kanske de talar därför att de är rädda för tystnaden (hur fan kan man hålla prata i tre och en halv timme utan uppehåll?)
Försöker läsa senaste numret av Arena där alla skribenter verkar plädera för att vi måste prata mer eftersom allt är oklart, allt måste diskuteras, allt måste betraktas ur alla synvinklar – speciellt nu när vi har en borgerlig regering. Flera av skribenterna vänder sig mot tanken på att det alltid finns enkla lösningar, och att en del söker just enkla lösningar.
Men varför skulle inte Occams rakkniv gälla även i politiken? Klart den gör!
Och – det är förvisso en mänsklig rättighet att få diskutera – men borde det inte vara lika mycket en mänsklig rättighet att slippa diskutera?
Ju mindre som är föremål för påtvungen allmän diskussion desto bättre – var och en fattar beslut som rör dem själv eller söker sig till självvalda diskussionsgrupper.
Lägger Arena ifrån mig och läser Nouvelle Observateurs fylliga Cannesbevakning, i förra numret lät de en stor panel rösta fram de viktigaste filmerna – svensk film fanns liksom inte med och det är väl klen tröst att La Dolce vita med Anita Ekberg vann omröstningen.
Svensk film formade länge omvärldens syn på svenskar – och därmed blir det ännu underligare att tänka sig att det finns en bild av svenskar som ett tystlåtet folk – det enda folk gör i Bergmans filmer är pratar, pratar och pratar.
Så hur uppkom myten om de tysta svenskarna och hur har den kunnat upprätthållas?

den 1 juni 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Varför pratar svenskar så mycket?