Hem / Chefredaktörens blogg / Äntligen ett bra magasin från frihetlig höger

Äntligen ett bra magasin från frihetlig höger

Vänstern har alltid varit bättre på att göra tidningar och magasin – varför vet jag inte riktigt. Kanske är det så att tidningsmakeriet är den enda zon där leninismen kan visa sig vara användbar: dels som en princip för hur arbetet på organisationen ska organiseras – den demokratiska centralismen är en ganska vettig princip i det fallet – dels i sin syn på massorna.
För det är uppenbart att så många som gör tidning och TV utgår från att folk i gemen bara är litet smartare än guldfiskar (i leninisternas fall så innebär att man försöker höja medvetandenivån, i tidningsmakarnas fall att man anpassar sig till den dåliga smaken och gör tidningar och TV-program som statstelevisionens Bingo Royale eller Aftonbladets nöjessidor – produkter av kretiner skapade för kretiner. Som ett resultat av detta läser allt färre kvällstidningar.
Men när det gäller magasin och tidskrifter så har dock vänstern – leninistisk eller inte – alltid fått till de bästa produkterna – i de allra bästa fallen har man lyckats få en tidning som vibrerar av den inre spänningen i redaktionen – jag har arbetat på magasin där min kommunistiska kommersialism kombinerats och brottats med andra personer som inom sig förenat mysticism, keynesianism och avsky för allt vad USA företar sig, och så har där förstås funnits den vanliga samlingen sunkiga polpotkramare som utmålar sig som demokrater och det är alltid de som tar över magasinen till slut för de är för korkade för att hävda sig på den vanliga arbetsmarknaden så de måste strida för dominans på vänsterns tidningsredaktioner.
Men under de perioder så polpotkramarna inte har kontroll – då skapar vänstern alltid de bästa tidningarna – inte bara i Sverige.
Högern har aldrig lyckats med det – varför vet jag inte riktigt; det finns ju rätt många skribenter och tänkare som i en eller annan mening kan betecknas som höger (även om begreppen numera alltmer och allt snabbare förlorar sin begriplighet)
Kanske beror det på att vänsterns position är att ifrågasätta; det skapar mer attack och spänst – medan högern på något sätt känt att de alltid måste försvara det bestående – men i denna höger finns det ju ståndpunkter som bär på möjligheten till ett radikalt ifrågasättande av det bestående; en kamp för att minska statens storlek, skydda individens rättigheter och försvara en marknad med fungerande konkurrens – och därmed borde även högern kunna producera spänstiga magasin.
Att de inte hittills kunnat göra det i Sverige beror på att de i redaktionerna (gissar jag) måste samsas med alla dessa kulturkonservatismens döda hökar – män med rakade handryggar som firar bemärkelsedagar på Riddarhuset och som tycker att public service är ganska bra och att en stark stat aldrig är riktigt fel (egentligen oavsett vem som har regeringsmakten).
Men uppenbarligen så har magasinet Neo alldeles rätt mix i redaktionen – för det senaste är som en lätt tungviktare; hårda tunga, slag men ändå en vighet och snabbhet i rörelserna.
Temadelen om hotet mot vår integritet hör till det bästa, men genomgående talar vi om ruggigt hög klass på bidragen.
Jag tror att det beror på att redaktionen helt enkelt placerat sig vid sidan av det vanliga partipolitiska pladdret och granskat de frågor som är viktiga och granska dem från ett perspektiv som genomgående är frihetligt.
Vi har fått ett politiskt magasin i världsklass – om redaktionen klarar att fortsätta hålla samma standard.

den 15 maj 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Äntligen ett bra magasin från frihetlig höger