Hem / Chefredaktörens blogg / Pengar till patrioterna

Pengar till patrioterna

Demokratin har alltid behövt sina soldater, men den har också fruktat dem. För vad händer om det inte riktigt får plats i det samhälle de försvarat när de återvänder från skyttegravar och slagfält. I senaste New York Review of diskuterar Taylor Branch tre böcker kring den soldatens situation i USA efter de båda världskrigen.
De som återvände hem efter första världskriget fick veta att äran skulle vara tillräcklig belöning. ”Patriotism som avlönas är inte riktig patriotism” menade kretinen Coolidge.
Slutligen genomdrev kongressen (efter två presidentveton) en bonus för dem som kämpat i ett av de mest meningslösa krigen någonsin – men de pengarna skulle betalas först 1945, och däremellan kom den stora depressionen – som till slut drev tusentals veteraner att tåga mot Washington och slå läger där för att ge eftertryck åt sina krav.
Hoover sätter slutligen in armén mot tältlägret, de dåvarande majorerna Patton och MacArthur går så hårt fram att två veteraner sköt, två barn kvävdes när tältlägret brändes och hundratals misshandlades.
Den så kallade ”Bonusarmén” levde kvar i politikernas minnen – och 1944 när segern var säker och USA snart skulle få se miljontals män återvända – då undertecknade Roosevelt ”the GI Bill” som gav veteraner ekonomiskt stöd så de kunde studera och köpa sig ett hem.
Roosevelt hade varit emot att ge första världskrigets veteraner någon bonus, men nu insåg han faran – som en senator påpekade: kunde man ta risken att reta några miljoner män som vant sig vid våld?
Taylor refererar böckernas berättelser om hur framgångsrik denna modell var – utbildningsnivån nästan tredubblades ilandet och man kan nog utgå från att den snabba framväxten av välståndet i femtiotalets USA till stor del berodde på att fler fick lära sig mer.
Kan nu det här tas till intäkt för att statligt understöd i sig är bra? Knappast. Situationen var speciell och man bör se det som en rimlig kompensation att staten erbjuder de söner och döttrar som slagits för republiken en ekonomisk kompensation när den fred de vunnit inträtt.
Coolidge hade fel – självklart ska patriotism avlönas – varför skulle det allra farligaste av statens värv utföras gratis?
Taylor Branch – som ju skrivit den överlägset bästa berättelsen och biografin om Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen – avrundar sin essä med att påminna om det som så många glömt bort – när King den sista tiden i sitt liv tog ett nytt steg och försökte att organisera en marsch mot Washington som skulle samla svarta, latinska daglönare och fattiga vita från Appalacherna – då gjorde han just med hänvisning till ”Bonusarméns” exempel.

den 3 maj 2007

Chefredaktör

Tanya Holm om Mellanöstern

Erik Laakso

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

Uncle Robert in India

Pengar till patrioterna