SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Krattiga kritiker

Krattiga kritiker

Den svenska filmkrönikan ska få ny programledare, men det hjälper inte att personen ifråga importerats från Finland – hon verkar helt formad av den svenska filmkritikerkulturen. 
Filmkritiker blir du när du inte får bli kritiker av någonting annat, inte ens rock och pop. 
Du förväntas aldrig kunna sätta in filmen du ska diskutera i ett politiskt, kulturellt och socialt sammanhang. Därför diskuteras aldrig i svensk filmdebatt den bild av olika historiska händelser som skildras i olika filmer – vad säger det oss om vår samtid att filmer som ”Syriana” och ”God natt, sov gott” kom förra året – och vad säger det oss att de slirade rätt rejält i sin skildring av viktiga politiska skeenden? 
Svenska filmkritiker ska bara kunna sin filmhistoria och tror att de gör en analys när de påpekar att en scen i en film refererar till en scen i en annan film. 
Svensk filmkritik har förvandlats till en TP-turnering i popkultur. Trivialast tankegång vinner – ungefär så här: Ha, titta – de fäller upp paraplyer i den här filmen när det regnar – och det gjorde de minsann i den här filmen också som gjordes 1947. 
Omdömena i filmrecension i vilken som helst av våra större tidningar kan mycket väl enbart bygga på att vi får veta hur en skådespelarinsats eller fotot eller intrigen får kritikern att må – vilket gör att filmbetyget antagligen påverkas beroende på om kritikern är bakfull, har svårt att hålla sig vaken, befinner sig i skilsmässa eller har bristande kunskaper i historia för att förstå vad filmen egentligen handlar om (med tanke på hur många kulturskribenter lever och liten deras lärdom är så kan nog alla faktorerna alltid samverka när de bedömer en film.) 
Tur då att engelska Observer varje söndag ger oss minst två sidor kompetent filmkritik med merparten skriven av den vasse och kunnige Philip French, i söndags var det till och med fyra sidor och så hade litteratursidorna en rejäl recension av en nyutkommen biografi över nazihäxan Leni Riefenstahl.

den 2 maj 2007