SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Franskt val utan verkliga val

Franskt val utan verkliga val

Snart ska fransmännen åter få välja vem från överheten som ska förvalta den franska statens rostiga, gigantiska gjutjärnsskelett. 
Ska det bli vänsteröverhet i form av Ségolène eller högeröverhet genom Nicolas? Är det ett val man ska tycka är viktigt? Visst, om du anser att det spelar någon roll med vilken hand din husbonde örfilar upp dig. 
För vem som än vinner kommer det bestående att – just det – bestå; och exakt hur mycket det franska bestående hör till det förgångna kan man få en ännu bättre förståelse för om man läser paret Robert och Isabelle Tombs ”The sweet enemy” som handlar om de fransk-brittiska relationerna de senaste femhundra åren. 
I dag när så många är kritiska mot Tony Blair så är det nog värt att notera att han gjorde Storbritannien till ett av de ledande länderna i Europa genom att förvalta arvet från sin konservativa föregångare och man kan säga att labour var thatcherism med ett mänskligt ansikte. Men i Frankrike har det aldrig funnits en politisk kraft till höger eller vänster som ens övervägt att låta medborgarna sköta sig själva och montera ner överhetsstaten. 
Se på Frankrikes överhet, mutkolvar och horkarlar som förenas över partigränserna av sitt folkförakt, minns bara Jaques Delors ord: ”vi har skapat Europa, nu måste vi skapa européer. 
Paret Dobbes påminner oss om att i Storbritannien kan du starta ett företag med 2000 kronor, i Frankrike krävs det 70.000. 
När Rimbaud kom till London första gången så konstaterade han att det ”verkade ha snöat negrer” – och i cool brittania se du bruna, gula och svarta ta allt mer plats i samhället – även i postioner med makt. Vad ser vi i Frankrike. Den enda plats de tar där är i förortsgettona och fortfarande är deras egentligen enda väg därifrån framgång på fotbolls- eller friidrottsarenorna. 
På tal om idrott: i Storbritannien arbetar tio statstjänstemän med idrottsfrågor – i Frankrike 12.000.

den 20 april 2007