Chefredaktör
2011-09-09 17:19
I. Mexiko: Legosoldater och legoknektar
Fler texter »
Tanya Holm om Mellanöstern
2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!
Fler texter »
Erik Laakso
Det är dags att ta farväl
Alla rubriker »
Kallbergs USA
2012-01-02 21:52
Jul i västra Pennsylvania
Fler texter »
Poesibloggen
2011-12-31 12:31
Att fortsätta med att skriva
Fler texter »
Vetenskap
2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?
Fler texter »
Uncle Robert in India
2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Fler texter »
Hem
/
Chefredaktörens blogg
/
Politiker till salu
Politiker till salu
Republikanen Richard Nixon är den president som gjort överlägset mest för att värna USA:s natur och djurliv. Antagligen är demokraten och förre vicepresidenten Al Gore den som mest ihärdigt försökt gräva sorkhål i den lagstiftning Nixon genomdrev.
Min kolumn i dagens Metro
handlar just om hur miljöboven Gore lyckats manipulera fram en bild av sig själv som världspolitikens green giant.
Men om en skojare som Gore till och med lyckas bli sitt partis presidentkandidat – då kan man nog lugnt utgå från att det partiet måste vara genomkorrumperat.
Den som vill veta mer om hur mutade av miljöförstörande företag demokraternas senatorer och kongrressmän är – och hur de lyckas utmåla sig som värnare av djur och natur kan gärna läsa Jefffrey St Clairs ”Been brown so long, it looks green to me”.
St Clair visar hur samma historia upprepar sig om och om igen – lokala aktivister tar kamp för att stoppa skogsskövling, gruvbrytning eller livsfarliga besprutningar. Någon av de stora miljöorganisationerna kliver in – ser till att de får stora bidrag och så går de med på en ”kompromiss” som gynnar demokraterna och storföretagen som orsakat problemet. Någon mer än jag som kommer att tänka på Svenska Naturskyddsföreningen?
Miljövän har blivit ett yrke, något som man livnär sig på – men det man propagerar är inget man själv behöver leva efter; Gore är inte enda exemplet. St Clair berättar om mångmiljonären G Jon Roush som när han var president för Wilderness Society lät hugga ner urskog på sin egen hobbyfarm i Montana, något som författaren konstaterar är jämförbart med om ordföranden för Human Rights Watch upptäcktes medan han höll på att tortera ett hembiträde.
För den som vill ha en helhetsbild av Gore som politiker rekommenderas ”Al Gore. A user´s manual” som St Clair skrivit ihop med Alexander Cockburn. Det är inte många frågor där Gore genom åren röstat rätt – och att han lyckas framstå som liberal i Europa beror på att alltför få här är insatta i amerikansk politik, och så påminns vi också vid läsningen om hur fru Gore, Tipper, tog initiativ på 1980-talet till en rörelse som ville censurera musiktexter som handlade om sex och droger (vad blir egentligen kvar då Tipper?)
den 8 april 2007
ARTHUR KOESTLER
AYN RAND
BROTT OCH STRAFF
DRYCK
DYGD
DJUR
FILM
FINLAND
FOLKMORD
FRANKRIKE
GUD
ISLAM
ISRAEL
KROPPSVÄTSKOR
MAT
MONSTER
MUSIK
MOD
PSYKAKUTEN
RALPH
RASTAFARI
SPEL
STEAMPUNK
VÄRLDEN