Chefredaktör
2011-09-09 17:19
I. Mexiko: Legosoldater och legoknektar
Fler texter »
Tanya Holm om Mellanöstern
2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!
Fler texter »
Erik Laakso
Det är dags att ta farväl
Alla rubriker »
Kallbergs USA
2012-01-02 21:52
Jul i västra Pennsylvania
Fler texter »
Poesibloggen
2011-12-31 12:31
Att fortsätta med att skriva
Fler texter »
Vetenskap
2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?
Fler texter »
Uncle Robert in India
2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Fler texter »
Hem
/
Chefredaktörens blogg
/
En utmärkt managementfilm
En utmärkt managementfilm
Jag har alltid haft litet för svårt för Meryl Streep – det är för mycket syster Ratcheds ännu elakare storasyster över henne. Den här bruden nöjer sig inte med att se till att du får elchocker eller en lobotomi. Antagligen har hon på sitt mottagningsrum en stor kollektion av sina patienters förhudar – och de forna ägarna har med största säkerhet inte skiljts från den hudfliken frivilligt.
Så när frun och de minsta flickorna kräver att vi ska hyra ”Djävulen bär Prada” så protesterar jag och lägger mig på golvet framför TV:n och protestläser.
Men i ena ögonvrån ser jag hur en alldeles utmärkt managementfilm oväntat spelas upp och snart lägger jag boken ifrån mig.
Jo, jag vet – ni känner till handlingen – den lilla kvinnliga nyutexaminerade kulturkoftan Andy kommer till storstaden för att bli journalist, men råkar bli assistent åt modetidningsvärldens mäktigaste chefredaktörer.
Andy utvecklas först motvilligt, sedan alldeles av egen kraft till att bli en extremt effektiv och organiserad assistent, som behärskar allt inom ett område hon tidigare föraktat.
Efterhand börjar slappsvansarna i hennes bekantskapskrets och familj beklaga sig.
Pappan som är på besök undrar hur det är fatt: du skickar ju e-post från kontoret klockan två på nätterna.
Och – vad är problemet?
Pojkvännen går in i en depression för att hon missar hans födelsedagsparty på grund av sitt arbete. (Nej, han är inte fyra år – men beter sig på som om han var det.)
Eftersom this is Hollywood så slutar filmen med att Andy gör avbön – hon säger till sina slackervänner att hon svikit dem för sitt arbete och så säger hon upp sig.
Men att bli bra på det man gör, att bli perfekt är väl att vara trogen sig själv och sina möjligheter? Att tillbringa tiden på Starbucks och dagdrömma med polarna – det är möjligen att vara trogen kompisarna; men svika sig själv.
Meryl Streep som spelar chefredaktören visar hur en chef ska vara: han eller hon ska själv behärska affärsområdet totalt och kräva effektivitet och ständig utveckling av medarbetarna.
Att filmen vill visa hur en chef inte ska vara visar bara flummighet och allmän vänlighet blivit den grund vi ska använda när vi bedömer våra medmänniskor.
den 8 april 2007
ARTHUR KOESTLER
AYN RAND
BROTT OCH STRAFF
DRYCK
DYGD
DJUR
FILM
FINLAND
FOLKMORD
FRANKRIKE
GUD
ISLAM
ISRAEL
KROPPSVÄTSKOR
MAT
MONSTER
MUSIK
MOD
PSYKAKUTEN
RALPH
RASTAFARI
SPEL
STEAMPUNK
VÄRLDEN