SVERIGES STÖRSTA KULTURMAGASIN

Tanya Holm om Mellanöstern

2011-12-31 13:31
Sista inlägget
Gott Nytt År, från Jemen!

Kallbergs USA

Poesibloggen

Vetenskap

2011-12-07
Ekvationens lösning
Quid ultra faciam?

Uncle Robert in India

2011-12-28 10:46
Fanns det några snälla barn?
Retorisk fråga i mellandagarna
Hem / Chefredaktörens blogg / Dålig hållning är politiskt korrekt

Dålig hållning är politiskt korrekt

De stora realistiska romanerna som skapas av författare som drivs av idéer om hur samhället är eller borde vara är numera relativt ovanliga. Lika ovanliga som romaner som skildrar starka individer som vågar forma sitt eget öde. Moberg, Delblanc och Fagerberg var väl de sista av den sortens författare (Lars Gustafsson är litet för pessimistisk i det fallet, man är alltid dömd i hans romaner – vare sig man försöker forma sitt eget öde eller inte) 
Dagens romanfigurer ska vara svaga, förvirrade, litet allmänt vilse i tillvaron och ledbrutna av mental gikt. 
De går runt som små Ollar i en alldeles för stor värld. 
Så når svenska skribenter som Pernilla Ståhl i Sydsvenskan och Göran Greider i Dagens Nyheter ställs inför Ayn Rand så vet de inte riktigt var de ska placera henne. 
Som svenska kulturskribenter så är de ju inte riktigt vana att diskutera ett sådant författarskap. 
Ståhl gillar idéerna men tycker Rands figurer är för fyrkantiga – kanske för att de hellre diskuterar stål, kol, koks och bärande bjälkar än yrar om alltings meningslöshet. 
Greider störs över att hennes hjältar går raka i ryggen – som om man blev en bättre människa av att låta magen puta och vara kutryggig. Antagligen tycker nog Göran Greider att sådana människor är det bästa som finns – för en sådan hållning utstrålar allmän hjälplöshet och just sådana individer kan då bli föremål för kollektivets och kanske till och med bidragsgivarnas omsorger och så kan den så kallade välfärdsstaten få växa litet till. 
Jag läser deras krönikor på tåget på väg ner till en tillställning i Lund där jag ska vara med och presentera det Voltairenummer som har Ayn Rand som tema. 
Jag bläddrar och njutningsläser i Gallimards färska Pléiadeutgåva av Honoré de Balzacs brev 1809 – 1835 (redaktörer Roger Pierrot och Hervé Yon). Jag inser att om man satte Greider och Ståhl att recensera Balzacs romaner så skulle de säga samma sak som de säger om Rand – åh, så fyrkantigt, åh, så tråkigt – och om de läste hans brev skulle de skrämmas av hans hetta, vilja och starka individualism. 
Författare ska utmana och inspirera dig, inte skriva ihop små mjukisdjur som tröstar dig därför att allt därute i stora världen verkar så svårt och farligt.

den 3 april 2007